En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 22 augusti 2016

Augusti 23




Nu brinner det i knutarna om jag ska hinna med något inlägg i augusti. Fick påpekande om mina glesa inlägg när vi i lördags hade westernfest här i Norrlångträsk. Det blev förresten en väldigt trevlig fest med bland annat mycket och god mat, frågetävling och uppvisning av Byske Linedancegrupp. 

De senare hade nog väldigt kul när vi i publiken skulle försöka oss på några danssteg. Kaos kan ju vara en lämplig beskrivning, men många blev intresserade av dansen och hörde sig för var man kan lära sig mera.

Kalle och jag fick sällskap av Äldresonen, Yngresonens fru och tre av barnbarnen och det vete sjutton om inte de senare var de som hade roligast av alla på den där festen i Logen, och vi fick tjata med oss dom när vi äldre gick hem vid halv elvatiden.


Förmiddagen därpå fick vi däremot ett tråkigt besked om att en av våra äldre bybor hade avlidit. Det är alltid lite chockartat med ett sånt besked även om personen varit sjuk innan. Lika roligt som det är när vi får nya bybor, lika tråkigt är det när någon försvinner. 


En svala gör ingen sommar lyder ju ordspråket, men vad ska man säga när man två gånger på två dagar hittar en svala i kaminen? Dessbättre kunde jag greppa dom där inne, så att dom inte flög runt och sotade ner hela köket. Någon skada verkade ingen av dom ha lidit, för det var full fart i luften när jag släppte iväg dom. 

Jag gissar att det snart är dags för dom att dra söderut, och de äldre fåglarna har nog redan gjort det, men de yngsta brukar vara kvar lite längre och så sent som i går flög dom då runt knutarna här. När vi hade telefontrådarna kvar kunde man se dom sitta uppradade där i slutet på sommaren, men nu är trådarna rivna så det är svarare att ha koll på dom.


Till och med trollsländorna är kvar ännu, om än dom håller sig gömda just i dag när det regnar. Det har duggar hela dagen, men nu börjar det regna lite häftigare och SMHI har lagt en klass 1-varning för västerbottenskusten, så det är bara att plocka fram regnkläderna ur garderoben. 

Jag avslutar detta inlägg med en bild som jag fick med på svt väder, nattlysande moln, fotade från vårt norra sovrumsfönster. Det var väldigt vackert i verkligheten när de vackra molnen lyste upp västra himlen, mitt i natten. 




torsdag 7 juli 2016

Juli 7 2016


Efter den fina uppvaktningen på vår 50-års bröllopsdag har maken och jag så småningom landat i vardagen igen. Nya uppgifter väntar inför helgen då Norrlångträsk ska ha Veteranmotorfestival och med sonsonen Leo i huset är man aldrig sysslolös. I natt får han sova ensam i stora rummet på övervåningen för hans pappa har gjort sig en tur till Umeå för att träffa sin optiker och umgås med goda vänner. 


Vädret har det den senaste tiden varit lite si och så med. Mest så, kallt, blåsigt och regnigt men växtligheten verkar trivas. I dag letade jag reda på den björnloka som jag vet brukar finnas nere vid Nördträsket för att visa Leo vad han ska hålla sig borta ifrån. Innan vi gick ut hade vi av en händelse träffat på några bilder på mina händer som var fulla av blåsor, troligen från en ofrivillig kontakt med denna giftiga loka. Den hade precis börjat slå ut, men Leo kände igen den genast efter beskrivningen jag gett honom. Jag borde gå dit någon dag med skyddsutrustning  på och gräva bort den. Det finns som tur är inte så många av den här sorten i vår närmiljö, men de som finns borde tas bort.


Nu börjar vi till humlor och andra insekters glädje gå in i tistlarnas tid. Några få har börjat slå ut och på vissa var det rena trängseln.

I kväll har jag äntligen kommit på, tror jag i alla fall, hur jag ska göra för att spara mina blogginlägg på ett externt minne. Först får jag kopiera inlägget, och lägga en kopia på ett worddokument, spara det och lägga in det i en Byrackan mapp. Därifrån borde det sedan inte vara svårt att föra över dom till backupen. Ett jäkla jobb blir det och det kommer att ta tid, men när jag sedan en gång har kommit ikapp, borde det vara lättvindigt att spara efter hand som inläggen skrivs. Hoppas jag.

lördag 2 juli 2016

Juli 2 2016


I dag är det 50 år sedan jag och Kalle vigdes. 

Bröllopsklänningen med kappa sydde min mamma efter mönster och tyg jag hade valt. Vit spets och ljusblått foder i klänningen. Kalle hade kostat på sig en ny kostym med tillbehör. 
Vigseln ägde rum i Huddinge kyrkas sakristia med Kalles syskon o respektive som vittnen. 

Egentligen hade vi tänkt att vi skulle ha en borgerlig vigsel, men på den tiden hade man inte den servicen att hålla öppet på en lördag, och vi hade redan bjudit in gästerna till just en lördag. Så då fick det bli i kyrkan. Prästen som vigde oss skulle nog bli förvånad över att äktenskapet hållit så länge, för han såg mycket skeptisk ut, vilket jag kanske kan förstå nu när jag ser hur unga vi var. Jag hade just fyllt 21 och blivit myndig, Kalle var 24. Vi tyckte vi var mycket vuxna. Vi var inte ens "tvungna" att gifta oss, vilket var ganska vanligt på den tiden. 

50 år senare har vi grånat en hel del och inte är vi lika smärta längre, men vi har blivit begåvade med tre underbara barn och fyra lika underbara barnbarn och det är det som är resan värt. 

Grattis till mig och Kalle!









tisdag 28 juni 2016

Juni 28 2016



Midsommarhelgen är avklarad och det med glans. Sol och värme, dans kring majstång och god mat. Barn, barnbarn och ett par danska goda vänner har besökt oss i längre och kortare perioder. 
Barnbarnen har badat flera gånger och nu börjar vattnet i Hundtjärn äntligen bli lite varmare. Bilden ovan är emellertid Nördträsket i dag, tisdag. Det har varit varmt i dag också och nästan hela dagen har jag ägnat åt trädgården. Bland annat har jag, med hjälp av Kalle och ett spett, grävt, bänt och klippt och till slut lyckats få upp roten till en avliden rosentry. Svettigt värre.


Eftermiddagens rastning av hundarna la jag till lägdorna ner mot Nördträsket. Eftersom det är relativt nysått där gick jag försiktigt i kanterna hela tiden och det är där man upptäcker saker. Bland annat rosa midsommarblomster.


Knoppar brister likt fågelungar som tittar ut ur sina skal. Vänderot, kanske? Undrar just hur många blommor det finns i den här klasen?


Man får vara uppmärksam om man ska hinna se de små flicksländorna som likt vandrande pinnar flyger omkring i dikeskanternas grönska. När man väl uppmärksammat dom gäller det att ha turen att få se dom sitta stilla mer än två sekunder så att man ser hur otroligt vackra dom är. Vilka färger!

Ingen fotboll i kväll men ett nyinspelat avsnitt av Morden i Midsomer blir det nu. Jag tror att jag ska ta ett halvt glas rött till det. Och kanske en chokladbit.


söndag 19 juni 2016

Juni 19 2016


Det är mycket fåglar den här årstiden. Några man såg tidigare har nu till synes försvunnit, men dom ligger och lurar i vassen, eller någon annan stans där dom har sina bon. På lägdan nedanför vår stuga ser vi ofta ett tranpar, väldigt tjusiga, men också denna ungkarl (?) i eget majestät. 


Den kliver på tranors vis lite högfärdigt omkring på sina långa ben och söker föda på bondens nysådda mark och något måste den hitta, jag ser att den då och då böjer sig ner och plockar upp något. Trolig mask eller insekter, det är för tidigt för grodor. 


Jag har en gång sett en upprörd och stridslysten storspov attackera ett tranpar bakifrån och snabbt dra sig undan då dom irriterat försökte ge igen. Antagligen skulle ett välriktat hugg från tranan krossa skallen på storspoven, men någonstans låg det nog storspovsungar och tryckte. Säkert en munsbit för en trana. Till slut tyckt tranorna att det blev för störande med spoven springande runt benen, och flög därifrån.


Om man, som jag, vill sova för öppet fönster får man räkna med att väckas av tranornas trumpetande tidigt på morgonen. Det är ju ljust dygnet runt nu och fåglar av alla sorter håller igång natten igenom. För ett par år sedan slutade vi att odla vår egen potatis, men innan dess kunde man bli lite nervös när man hörde att tranorna var nära, för potatis är något dom inte tackar nej till.

En trana som flyger upp eller landar är en mäktig syn och jag får alltid en känsla av att lite så såg det ut när flygödlorna en gång i tiden fanns på jorden. Men trots att jag börjar bli gammal var jag inte med då, så det kan ju vara helt fel.



lördag 4 juni 2016

Juni 4


Hej på dig! Jag tycker inte att du ser bekant ut, har vi verkligen träffats förut?


Mamma säger att jag inte får prata med främlingar och du låter inte alls som en trast.


Jaså, du tycker att jag är söt. Blir den här sidan bra?


Så här i profil, kanske? 


Vadå? vad är det för fel på min frisyr? Ska det vara på det viset är det lika bra att vi går skilda vägar. Hej svejs!




torsdag 2 juni 2016

Juni 2


Inga vitsippor men vita sippor finns det i vår trädgård.


Inte heller är dom  särskilt toviga, men jag tror ändå att det är tovsippor, sprungna ur några plantor som jag för många år sedan fick av en vårdtagare i Fällfors. Det speciella med dessa sippor är att dom inte trivs i rabatterna där jag försöker hålla dom, utan dom ger sig av på vift lite överallt. Plattfogar är ganska omtyckta, vilket jag tycker är en smula opraktiskt. Det är ju inte fråga om små försynta plantor, dom är mer än två decimeter höga, med rikligt med blad och stora blommor.



Men dom gör som dom vill, det har dom alltid gjort.